Vad betyder EU för dig, Cecilia Malmström?

Reflektioner från tidigare EU-kommissionär Cecilia Malmström

Vad har EU betytt för dig?

För mig har EU-medlemskapet betytt mycket. Tack vare vårt medlemskap i unionen är vi tillsammans med våra vänner och grannar med och påverkar viktiga saker, såsom klimatkrisen och flyktingkrisen. Stora problem som dessa kan vi inte lösa på egen hand, så det känns naturligt att vi sätter oss tillsammans och försöker hitta en väg framåt. Jag tänker ofta på maj 2004, när tio nya medlemsländer gick med i unionen. Jag var under denna tid Europaparlamentariker, och jag minns hur vi hade en stor ceremoni ute på Europaparlamentets gårdsplan. Flaggorna hissades, och barnen sjöng. Det var så otroligt viktigt med tanke på att det bara var femton år efter Berlinmurens fall. Där stod vi slutligen tillsammans, hela 25 europeiska länder. Det kändes stort.

Nuförtiden tänker jag ofta på vad EU står för. Även om unionen har sina interna utmaningar, så har vi en ännu hårdare omvärld. Vi har olika ledare runtomkring i världen som kanske inte nödvändigtvis vill Europa väl, och även ett fasansfullt krig i vårt närområde. Detta kombinerat med en klimatkatastrof som vi varje dag påminns om. Inte minst nyligen i Valencia i Spanien. Faktorer som dessa gör det väldigt skönt att tänka på att vi som utgör EU:s länder faktiskt står tillsammans. Även om vi inte alltid är överens om allting så är vi ändå vänner, och något så när likasinnade. Tillsammans försöker vi formulera en väg framåt, vilket i slutändan utgör det viktigaste med EU-medlemskapet.

Jag har ju haft förmånen att få vara med och arbeta med EU-frågor länge, så det känns bra att jag haft möjlighet att bidra en del. Till exempel har jag förhandlat fram flera handelsavtal, som skapat inte bara handelsförbindelser utan även närmare band mellan EU och länder som Kanada, Japan, Singapore, samt flera nationer i Afrika. Det är en fantastisk känsla när ett avtal man länge kämpat för till slut skrivs under och träder i kraft.

Vad har Sverige betytt för EU?

Ganska mycket genom åren faktiskt. Dels är jag övertygad om att vi bidragit till synen på öppenhet och offentlighet. EU är ju uppbyggt som en administration. Det bygger väldigt mycket på den franska byråkratin, och sedan har varje land bidragit med det bästa (och även det sämsta) från sina respektive traditioner. Det påminner lite om en ”kökkenmödding”.

Under många år upplevde man inom EU-systemet att det behövdes ökad offentlighet och transparens. I detta tror jag att Sverige tillsammans med Finland kunnat bidra, länder som ju är kända för att ha en offentlighetsprincip som går många hundra år tillbaka i tiden. Inte minst har man kunnat bidra som goda exempel på att offentlighet och öppenhet faktiskt är något som inte bara är demokratiskt korrekt, utan även effektivt. Det skapar inte bara tillit, utan gör även den offentliga förvaltningen mer produktiv. I detta tror jag att Sverige tidigt gjorde ett betydande intryck på EU-systemet. Både på EU-kommissionen, i Europaparlamentet, och på olika EU-länders ministrar.

Även inom klimatfrågan är jag övertygad om att vi tidigt varit en förebild på många sätt, och också på jämställdhetsområdet. Förr var det vanligt att man hade det vissa kallar för ”manels” istället för panels, paneler där samtliga paneldeltagare bestod av män. Oftast var det cirka sju män som satt i en panel, och i bästa fall hade man med en kvinnlig moderator. Ofta skyllde man på att det ”inte gått att hitta” några kompetenta kvinnliga paneldeltagare. Sverige har garanterat bidragit med att göra jämställdhetsarbetet mer systematiskt, även om det på detta område fortfarande finns mycket kvar att göra.

Sist men inte minst har vi, tillsammans med andra EU-länder, bidragit till frihandeln. Inte minst till synen på att den utgör något positivt. Dessa områden är frågor där jag är övertygad om att Sverige verkligen påverkat konkret, både attityds- och lagstiftningsmässigt.

Vill du se hela seminariet med tidigare EU-kommissionärerna Cecilia Malmström och Margot Wallström? Titta här: Seminarium: Sverige 30 år i EU: Hur hamnade vi här och vart är vi på väg?