Vinnaren har utsetts i vår språkdagstävling – Grattis Anamaria!

Tävlingen utlystes i mitten av maj, och uppgiften beskrevs på följande sätt:

Årets tema är ”smultronställe”, ett välkänt begrepp i det svenska samhället som avser en plats där man känner sig trygg och hemmastadd. Platsen du beskriver kan finnas i verkligheten, kan vara påhittad eller kan t.o.m. vara ett minne. Inspirerat av detta begrepp, utmanar Nätverket för Språkdagen i Sverige dig att skriva en dikt om ditt eget smultronställe – platsen du känner särskild samhörighet med. 

I år vann Anamaria Vasiliu Bacovia från Uppsala tävlingen, och mottog sitt pris, en språkresecheck, vid prisceremonin som hölls i samband det språkcafé för högstadie- och gymnasieelever som EU-kommissionens representation arrangerade i samarbete med partnerorganisationerna i nätverket Språkdagen i Sverige.

Läs nedan vår intervju med Anamaria, genomförd av vår medarbetare Anna Björck:

Så roligt att träffa dig, Anamaria, och stort grattis till din vinst i dikttävlingen! Berätta lite om dig själv!

Jag heter Anamaria, jag är sjutton år och jag gillar att skriva väldigt mycket! Jag skriver mycket poesi och jag gillar att läsa. Jag är också intresserad av musik, jag gillar att spela piano och sjunga. Jag bor i Uppsala och läser humanistiskt program med inriktning kultur på Katedralskolan.

Hur många och vilka språk kan du? 

Jag kan tre språk flytande: rumänska, svenska och engelska. Sen lär jag mig också franska. Just nu pluggar jag franska 5, och det är ganska svårt. Men jag älskar fransk kultur, musik och filmer.

När och hur har du lärt dig dessa olika språk? 

Rumänska har jag lärt mig genom familjen. Svenska kan jag för att jag har bott i Sverige nästan hela mitt liv, det är mitt hem. Engelska har jag lärt mig nästan på egen hand, genom att kolla på filmer. Mycket runt omkring mig är på engelska, när det gäller media och böcker. Franskan har jag mest lärt mig från skolan, men jag lyssnar också på fransk musik och lär mig av det.

Berätta: varför är det kul och nyttigt med språkkunskaper?

Som en person som pratar tre språk har de språkkunskaperna hjälpt mig att lära mig ännu flera språk, förstå andra kulturer och förstå hur språk är uppbyggda. Mina språkkunskaper hjälper mig också att använda språk med väldigt många olika människor. Till exempel när jag talar med min familj talar jag rumänska, och här i Sverige talar jag svenska och engelska. Om man har ett språk i familjen är det bra att lära sig det, det tycker jag är väldigt viktigt. Det hjälper ju en i studier inför framtiden, men det utvecklar också en mycket som person. 

Har du några tips på hur man kan lära sig ett nytt språk?

Åh, svårt att ge tips... jag lärde mig rumänska när jag var väldigt liten och jag tror att man lär sig språk mycket lättare då. Men jag tänker att man behöver mycket repetition. Man måste repetera varje vecka och tänka på grammatik och vokabulär. Mycket handlar också om att bara prata och lyssna på språket.

Hur kom det sig att valde du att skriva dikten på rumänska? Vad har du för relation till språket?

Jag tänkte först på rumänska för att jag känner mig väldigt säker på det, även om jag inte pluggat eller bott där. Mina föräldrar är från Rumänien, och det är anledningen till att jag skrev på just rumänska och varför jag kan rumänska så bra, så tack till dem! Varje gång jag är i Rumänien kan jag prata med min familj, och det är jag väldigt tacksam för. Hemma har vi ett bibliotek fyllt med rumänska böcker. När jag började läsa lite rumänska började jag upptäcka väldigt vackra ord och meningar, som kanske inte finns på alla språk, alla språk har ju sin egen vokabulär. Jag tycker att rumänska är ett väldigt vackert språk som man borde skriva mer på.

Hur hörde du talas om tävlingen och varför valde du att delta?

Det var någon som rekommenderade det för mig, skickade länken och sa “du borde skriva en dikt, för du gillar att skriva poesi!”. Jag har varit med i andra poesitävlingar förut, som “Poesi utan gränser”, och då blev jag sugen på att skriva en dikt och skicka in till denna tävling. Jag fick inspiration av temat “Smultronställe” och jag tänkte direkt på hösten. Jag visste inte hur jag skulle skriva om det, men tänkte att det skulle vara en bra sak att vara med och tävla.

Vad tyckte du om uppgiften – stötte du på några svårigheter när du skulle skriva dikten? 

Först blev den lite lång, med tanke på ordbegränsningen. Jag hade skrivit ned så många idéer att jag behövde korta ner och bestämma vad som funkade och vad som var viktigt. Det var svårt att ta bort saker jag tyckte om! Samtidigt hjälpte det mig, för poesi ska inte vara för långt – man ska kunna säga saker med få ord.

Du har sagt att du läser mycket poesi, berätta lite om det! 

Ja, jag läser mycket poesi. En av mina favoritpoeter är Karin Boye. Hon har inspirerat mig väldigt mycket. Sen läser jag också annan litteratur, klassiker och memoarer tycker jag är spännande.

Berätta om din relation till poesi!

När jag var liten skrev jag lite, men det var aldrig så officiellt, jag bara skrev när jag kände för det. Så fungerar jag fortfarande, men jag tror att det har blivit mycket mer skrivande nu i tonåren. Jag tycker att poesi är ett sätt att få ut alla känslor och tankar som man har. Jag tror att det är en sorts frihet att använda fina metaforer för att beskriva vad man känner. Det kan vara väldigt tröstande både att läsa andras dikter och att skriva själv, för att sedan förhoppningsvis kunna publicera och se om andra kan relatera och känna sig mindre ensamma. 

Hur fick du idén till att skriva din dikt? Berätta om processen! 

När det kommer till poesi måste jag få inspiration. Under sommaren kunde jag inte skriva något och jag visste inte vad jag skulle skriva om. Jag är lite av en impulsiv och intuitiv skrivare! Så när jag får inspiration, måste jag skriva det i stunden, på en gång. Annars glömmer jag, eller så blir det inte lika bra. Ibland är det svårt att få inspiration och då känns det som att man inte kan skriva alls. Ibland måste man bara vänta ett tag tills inspirationen kommer till en. 

Berätta dina tankar kring temat i dikten!

Jag skrev om hösten, specifikt under ett höstträd. Jag har alltid känt en värme i hjärtat när jag ser hösten och när hösten kommer. Jag är den personen under sommaren som längtar efter hösten, vilket kanske inte alla håller med om. Jag tycker färgerna är väldigt vackra och det är bara en känsla jag får, det är en sorts tröst i att det är lite melankoliskt men det är det som gör det bra. Man känner sig trygg på något sätt i det. 

Trädet du beskriver i dikten - är det en speciell plats du har i åtanke?

Det är lite av en metafor. Det kan ju också vara ett fysiskt träd, med fina löv som jag sitter vid och där jag känner mig trygg. Men det kan också vara en metafor för att man känner sig hemma i sin fantasi när man skriver. Det har att göra med att jag känner mig hemma när jag skriver poesi. Trädet blir som en sorts huvud, ett sinne. Löven är som idéer som faller ner, som jag skriver ner på papper. Det handlar lite om det. Det är också en sådan dikt man kan tolka lite på egen hand. Även om jag har en personlig tolkning av det, så gillar jag att människor kan tolka det på sitt sätt och känna något själv.

Var någonstans vill du åka på språkresa med prispengarna du fått? 

Jag är lite osäker... men om jag kan så hade det varit roligt att åka till Skottland. Jag gillar landet och naturen där. Annars kanske i Frankrike. Jag har inte bestämt mig, men det ska bli kul!

Vad ser du mest fram emot att göra och se på språkresan? 

Jag gillar verkligen att gå på muséer. Jag älskar att kolla på konst, kanske för att jag är en kulturelev! Också bara att se på gamla byggnader är väldigt tjusigt. Prata och träffa lite nya människor kan vara roligt, speciellt när man kan språket. 

Finns det något mer europeiskt språk som du vill lära dig?

Svår fråga. Jag pluggade lite spanska i åttan, jag kommer inte ihåg så mycket av det, men det är ett fint språk. Italienska är också ett väldigt vackert språk, det låter väldigt fint.

Har du några framtidsplaner?

Jag vill definitivt fortsätta skriva och utveckla det, kanske publicera, det vore kul. Jag tror det finns många unga som skriver som borde försöka publicera. Man vet aldrig om någon kommer att kunna relatera och man lyckas kanske att hitta andra människor i det på något sätt. Det är vackert. Jag vill också fortsätta skriva på flera olika språk. Jag vill inte att något språk ska begränsa mig, jag vill försöka skriva på alla de språk jag kan.